Teckningsperformance – kroppen som verktyg
Mitt konstnärliga arbete kan ses som en motsatsernas syntes mellan den råa skitiga grafiten och en len ljus yta, och även i performanceverken förekommer denna dikotomi. Kolet är på samma gång rent och smutsigt, hälsobringande och farligt, och tar här över min kropp och använder den som verktyg. Konstverket, spåret eller resultatet hamnar i ett ambivalent gränsland där tid, rörelse, linjer och avtryck verkar både horisontalt och vertikalt, inåt och utåt. Betraktaren eller publiken runt mig finns på avstånd, men är i mitt sinne ändå nära. Det kan liknas vid ett meditativt tillstånd, kroppen äger sin plats i rummet men samtidigt finns där hela tiden en koppling till omgivningen. Jag söker en direkthet i gestaltandet; att verket eller aktionen näst intill övergår i fysisk materia, som ett eget väsen. Ibland agerar jag ensam i ateljén eller i naturen och ibland samarbetar jag med andra. Aktionerna pågår ofta under flera timmar och jag rör mig ofta i ett lugnt och fokuserat tempo. Video och foto blir del av verken utöver spåren av akterna. I exempelvis verket ”The Diamond wants to stay coal” på Vänersborgs konsthall, strök jag ut min grafit i långsamma rörelser på ett stort vitt ark på golvet i 4 timmar. Med händer, fötter, knän och armar blev den kroppsliga symmetrin påtaglig och tiden satte spår i kropp och medvetande. Publiken runt mig var bullrig och högljudd men respekterade min process i rummet på ett omsorgsfullt sätt vilket bidrog till en upplevelse av samhörighet. Genom en växelverkan mellan det inre livets mystiska värld och den konkreta yttre omgivningen vill jag framkalla en närvaro i stunden. ”Teckningen är ett verb” (Serra); aktionen och avtrycket blir en brygga till den annars gömda processen.
I nystartade projektet ”Graphein” testar jag att arbeta performativt i olika utemiljöer. Projektet undersöker och ställer frågor kring vår plats i ekosystemet genom att göra poetiska avtryck där grafiten/kolet spelar en viktig roll. Kol är ett tillsynes ofarligt grundämne, men har idag även en negativ klang pga klimatförändringen. Grafiten, den form av kol jag använder mest, är ofarlig men sprider sig flyktigt och smutsar av sig lätt, och kan ligga kvar på en plats under lång tid som i verket ”Graphein/Moss”. Graphein(grekiska) betyder skriva, lämna spår, kommunicera och skapa mening, vilket för mig är kärnan i tecknandet. Att synliggöra teckningsrocessen och på så sätt utvidga teckningsbegreppet i tid och rum. Människan har på kort tid gjort ett enormt avtryck på jordklotet samtidigt som vår litenhet i universum blir tydlig. Att agera i uråldriga natur -och skogssystem skapar distans till vår existens men även en känsla av koherens, vilket jag upplever betryggande och meningsskapande.
”Självporträtt” Konsthallen Trollhättan 2021
”The diamond wants to stay coal” Vänersborgs konsthall 2019 (Performance av Pernilla Eskilsson i samma rum)
”Graphein/Snow” Halleberg Ekopark 2021
”Graphein/Moss” 6 månader senare på samma plats
”Graphein/Rocks” Hunneberg Ekopark och Fjällbacka Skärgård
”Lek” performance Konsthallen Trollhättan 2018 (Performance av Pernilla Eskilsson i samma rum)