Utställningsvy från ”Anchor the Absence” (med Zsuzsanna Larsson Gilice, Angelica Olsson) på Sandefjord Kunstforening, Norge 2021
Stöd från Västra Götalandsregionen och Konstnärsnämnden
Utställningsidén kretsade kring hur vi i våra processer rör oss mellan fragment, trasiga bitar som får finnas kvar och sökandet efter tyngd och omfång. Vi ville göra en utställning där våra röster flyter in och ut i varandra mellan verk och verklighet. Som om vi skulle kunna förankra något som är frånvarande. Syftet med utställningen var att göra en gemensam presentation av våra konstnärskap och nå en publik utanför Sverige, och att samverka med Sandefjord Konstförening. Vi visade teckningsverk i olika skalor, större teckningsinstallationer och ett videoverk. Det blev inte bara ett utvecklande samarbete mellan oss konstnärer utan även en berikande erfarenhet av att ihop med Sandefjord Kunstforening skapa en hängning och placering av våra verk, som kändes inspirerande. Vi fick möjlighet att göra en videopresentation i intervjuform, som visades i utställningen. Då vi inte kunde närvara på plats pga pandemin blev detta ett lyckat alternativ, där besökarna fick chansen att lära känna oss och höra våra tankar kring utställningen och samarbetet. Sara Arvidsson skrev en text som såväl besökare i utställningen, som besökare på hemsidan eller sociala media kunde läsa. Vidare var det väldigt värdefullt att detta projekt som vi jobbat med under lång tid fick realiseras, och det ger oss möjligheter att fortsätta samarbetet som påverkat mitt arbete med utställningsrummet i en ny intressant riktning. Nu söker vi nya samarbeten både i och utanför Sverige.
Video samt utställningstext går att ta del av här: https://mariaqb.com/wpress/?page_id=875
Utställningsvy från ”I have enough guilt to start my own religion” separatutställning på Annexet Konsthallen Trollhättan 2017
Projektet var en del av GIBCA Extended 2017 och fick även stöd från Fyrbodal kommunalförbund
Med en teckningsinstallation och ett öppet panelsamtal ville jag utforska konstens roll i det sekulära samhället och hur vi kan mötas kring våra olika livsåskådningar. Med sina historiska rötter i religionen och sin samtida form i en sekulär tradition har konsten stora möjligheter att ta sig an dessa komplexa frågor. Konsten har länge behandlat utmanade sociala frågor och politiska frågor men har också tagit sig an religionsfrågor som rör konflikter, livsåskådning och andlighet.
Teckningsinstallationen visade på symmetri, fokus och lugn. Omsorg om mörker; att ta hand om mörkret, rädslan och skulden. Konstrummet som fristad och andningshål. Två teckningsobjekt i större skala och sju mindre ikonteckningar som accentuerar, samt en ljudinstallation. Under teckningsprocessen arbetade jag med elektroniska och tonande ljud för att sätta en stämning i tecknandet. Brummande ljud och stämmor bidrog till en kroppslig förnimmelse av lugn, närvaro och en känsla av djup koncentration. Ljudet från ventilationen i lokalen spelades in, förstärktes och bearbetades till ett dovt hummande ljud som kan föra tankarna till orgelmusik. Mina stämljud spelades in på plats och gav upphov till något som kan liknas vid en lamentation, en s.k. klagovisa. En bearbetning av skuld och sorg. Ett uråldrigt mänskligt verktyg till läkning. Jag ville utforska kopplingen mellan ljud/musik och konstnärligt bildskapande, men även jämföra konstnärlig praktik med religiös praktik; liknelserna är stora men syftet olika. Eller är kanske konsten, musiken och poesin grund till all form av andligt utövande? Titeln ”I have enough guilt to start my own religion”(textrad ur Tori Amos låt ”Crucify”) kan föra tankarna till skulden och skammens roll i religioner, men anspelar också på vår tids individualism och kollektiva skuld.
Panelsamtalet med 15 deltagare ägde rum i utställningen. Vi pratade om hur vi möts kring olika livsåskådningar. Om samtalsverktyg; inifrån och utifrån perspektiv, öppna och stängda bilder. Hur en gammal kristen bild på en ängel ger helt olika associationer beroende på vilken bakgrund/religion en har. Vi diskuterade orden integration/inkludering och hur arbetet med de mänskliga rättigheterna fungerar i praktiken i Trollhättan, men också runtom i världen. I drygt två timmar samtalade vi engagerat, om sekularitetens historia och om hur religionen och vårt sätt att se på världen utvecklas. Tålamod, regelbundenhet och långsiktiga projekt blev viktiga begrepp.
Medverkande i panelen:
Integrationsforum mot rasism Thn(Nätverk för mänskliga rättigheter), Monica Sträng(Fil.dr./Univ.lektor Göteborg), Maria Classon(kyrkoherde Svenska kyrkan Thn), Suad Omar(konsthallsvärd Gbg) och Gurjeet Singh(konstnär och asylsökande, ställde ut i X-galleriet i konsthallen under samma period) Under utställningsperioden använde jag mig av utställningen i min roll som pedagog på N3 kulturskola i Trollhättan.
Ljudfil finns att ta del av här: https://mariaqb.com/wpress/?page_id=752
Några teckningsverk från 2020:
